en annan dag
Hemmagjorda klipp och klistra med ord julklappskort blev till julpynt i barndomsfönstret.
Land till land längtan blev till återseende som fick mig att andas ut, falla tillbaka i äventyr och trygghet på samma gång, uppröras över en dag utan kram och hej och viktiga ord. Precis som det alltid har varit och ja, precis som det alltid kommer att vara.
Ett snötäcke som jag ömsom njuter till fullo av och ömsom skrämmer mig för att tänk om tågen inte går imorgon.
Boris Vian, inte främst för att franska är ett vackert språk som får det att klia i fingrarna efter att skriva långa romaner, utan för att jag tänker på ett rum på tjugo kvadrat utan saker på väggarna som inte är mitt men som ändå är det litegrann. Ungefär så.
Skrivmaskinssmatter i minnet och i längtan och kanske fortsätter jag alldeles precis här nu alldeles strax.
Telefonsamtal, röst i förändring och framtid på avstånd.
Och så familjekramar, julgransbarr på vardagsrumsmattan, vänskapsskratt, tända ljus och tomteparad med kärlekspar.
god jul.
Land till land längtan blev till återseende som fick mig att andas ut, falla tillbaka i äventyr och trygghet på samma gång, uppröras över en dag utan kram och hej och viktiga ord. Precis som det alltid har varit och ja, precis som det alltid kommer att vara.
Ett snötäcke som jag ömsom njuter till fullo av och ömsom skrämmer mig för att tänk om tågen inte går imorgon.
Boris Vian, inte främst för att franska är ett vackert språk som får det att klia i fingrarna efter att skriva långa romaner, utan för att jag tänker på ett rum på tjugo kvadrat utan saker på väggarna som inte är mitt men som ändå är det litegrann. Ungefär så.
Skrivmaskinssmatter i minnet och i längtan och kanske fortsätter jag alldeles precis här nu alldeles strax.
Telefonsamtal, röst i förändring och framtid på avstånd.
Och så familjekramar, julgransbarr på vardagsrumsmattan, vänskapsskratt, tända ljus och tomteparad med kärlekspar.
god jul.
*****
När lyckan och vemodet frontalkrockar.
När det dalar ned snö utanför ens fönster timme efter timme.
När man inte vill annat än att stoppa tiden och samtidigt rusa fram i den.
När det dalar ned snö utanför ens fönster timme efter timme.
När man inte vill annat än att stoppa tiden och samtidigt rusa fram i den.
snöstund
Det är snö och en gnutta sol och vägar som snarare borde tituleras skridskobanor, för på Gotland sandar man inte för då kommer det inte finnas något dricksvatten. Nehej, så kan det vara, och då är det livsfarligt att jaga bussen men på Gotland går bussen bara var fjärde timme och då måste man springa ändå. På Gotland blir det strömavbrott varje natt så att klockradion inte ringar utan blinkar fram en tid som redan har förflutit istället. Så kan det gå.
Och mitt i allt det kan jag inte sluta beundra de snötäckta stenhusen och de kala grenarna soms träcker sig mot himlen som är sådär ofattbar vacker mest hela tiden.
Jag har tänkt i en vecka att jag ska samla ord på denna sida men snöslaskpromenader och obeskrivbara, småfarliga, underbara snöstorms- (nej, orkan menar jag) promenader, glöggmys, pepparkakshjärtan och plötsliga doser av lyckorus råkade komma ivägen.
(ja och så var det ju stockholmsturen med ord och gitarr och bästa säkert! och kärlek och vänskap och lussekatter och familj och lite sånt där)
snöutsikt i fårösund.
kärleksbrus
vänskapsbrus i stockholmshus.
storstadsglädje, storstadssnö, suddig syn.
när verkligheten råkade komma emellan.
Och mitt i allt det kan jag inte sluta beundra de snötäckta stenhusen och de kala grenarna soms träcker sig mot himlen som är sådär ofattbar vacker mest hela tiden.
Jag har tänkt i en vecka att jag ska samla ord på denna sida men snöslaskpromenader och obeskrivbara, småfarliga, underbara snöstorms- (nej, orkan menar jag) promenader, glöggmys, pepparkakshjärtan och plötsliga doser av lyckorus råkade komma ivägen.
(ja och så var det ju stockholmsturen med ord och gitarr och bästa säkert! och kärlek och vänskap och lussekatter och familj och lite sånt där)
snöutsikt i fårösund.
kärleksbrus
vänskapsbrus i stockholmshus.
storstadsglädje, storstadssnö, suddig syn.
när verkligheten råkade komma emellan.