livs levande negationer
Nätterna. Ligger vaken i sängen och längtar efter att vila, efter att få sova.
Jag börjar tro att livet är fyllt av ständiga negationer, jag vilar men längtar efter att vila, dricker kaffe samtidigt som jag längtar efter att sitta på just det där caféet och dricka kaffe. Tankarna är motsägelsefulla, absurda, drömska. En aning spännande också mån tro.
Mina tankar och min kropp lever stundom två olika liv förtillfället. Vid en närmare anblick förstår jag mig nog inte på något av dem, men tonerna av musik får mig att släppa allt det där irrandet, dimman som är den ständiga följeslagaren.
Nätterna. Dagarna. Jag vet inte riktigt vad som är vad längre.
Andetagen hörs högre och högre, mjukare, dovare, snabbare ju längre tid som går. Som en melodi.
Just det. Som en melodi, kanske var det ordet jag sökte min vän.
Jag börjar tro att livet är fyllt av ständiga negationer, jag vilar men längtar efter att vila, dricker kaffe samtidigt som jag längtar efter att sitta på just det där caféet och dricka kaffe. Tankarna är motsägelsefulla, absurda, drömska. En aning spännande också mån tro.
Mina tankar och min kropp lever stundom två olika liv förtillfället. Vid en närmare anblick förstår jag mig nog inte på något av dem, men tonerna av musik får mig att släppa allt det där irrandet, dimman som är den ständiga följeslagaren.
Nätterna. Dagarna. Jag vet inte riktigt vad som är vad längre.
Andetagen hörs högre och högre, mjukare, dovare, snabbare ju längre tid som går. Som en melodi.
Just det. Som en melodi, kanske var det ordet jag sökte min vän.
Kommentarer
Trackback
