tunnelbanerapport för avlägsnade
Du sitter på tunnelbanan. En tunnelbana som faktiskt inte alls är försenad trots smältsnö, plötsliga minusgrader och överbefolkning. Du sitter på tunnelbanan som inte alls är sen, men du har ju faktiskt betalt för dig till skillnad från dagens ungdom som hoppar över spärrarna utan att blinka och trots att du just har fyllt 65 och har en alldeles för låg pension eftersom finanskrisen har kapat dina besparingar. Dessutom är det rätt trångt här, sätena är smala, slitna, intorkade tuggummin pryder de dammiga tygöverdragen, men nej - du klagar inte, inte alls, skulle inte komma på tanken. Du betalar din skatt trots att den är alldeles för hög, visserligen har den sänkts, till bekostnad på den allmäna sjukvården och stadens kulturliv visserligen men det bryr du dig inte så mycket om eftersom de, de där i utkanten som du väljer att inte se, antagligen inte är vidare intresserade av ett brett kulturliv ändå, men du betalar din skatt till en tunnelbana vars säten faktiskt sitter väldigt tätt och vars utrymme fylls av mobilpratande ungdomar, läckande hörlurar och hungriga hemvändare. Ett par trasiga män går på i dörren ett par säten bort och spelar dragspel, sjunger med glättig stämma du inte alls har bett om att få höra och du trycker irriterat den gröna handväskan med låtsatsskinn lite närmare kroppen och tänker att det får räcka nu. Du vill i-n-t-e höra dragspelsmusik, du vill komma hem på ett smärtfritt sätt utan att besväras av ljud som du inte har beställt och röster som inte är dina. Du skulle aldrig klaga. Givetvis skulle du aldrig klaga. Givetvis inte. Det skulle vara för din man som frånvarande tuggar på fläskkotletten där hemma möjligtvis, han som hummar till svar och nickar, kanske med ett lätt, upprört grymtande som tillägg när du tittar uppfodrande på honom från din sida köksbordet. Han hör inte. Du vet det. Visst vet du det. Men kanske är det såd et ska vara, kanske är det det som är kärlek. Ett uttjatat begrepp förresten, vem råder över vad kärlek för en annan människa faktiskt är?
Du sitter på tunnelbanan. Himlar trött med ögonen åt dragspelsmännen. Öppnar inte din plånbok. Du har ju faktiskt den nedgående pensionen att skylla på om så skulle ebhövas. Vilket visserligen aldrig skulle behövas. Ingen annan tycks heller vara i närheten av att tänka "bidra med ett par kronor tanken". Du längtar hem. Hem till tystnaden, tomheten, tryggheten. Du sitter på tunnelbanan som visst är i tid, ett par - tre minuter efter tidtabell möjligtvis och du bor ju faktiskt i den kungliga hufvudstaden, men du klagar inte, skulle aldrig komma på att klaga. Din vinterkappa skulle kunna värma lite bättre med tanke på vad den kostade visserligen. Det skulle vara det möjligtvis.
Du sitter på tunnelbanan. Himlar trött med ögonen åt dragspelsmännen. Öppnar inte din plånbok. Du har ju faktiskt den nedgående pensionen att skylla på om så skulle ebhövas. Vilket visserligen aldrig skulle behövas. Ingen annan tycks heller vara i närheten av att tänka "bidra med ett par kronor tanken". Du längtar hem. Hem till tystnaden, tomheten, tryggheten. Du sitter på tunnelbanan som visst är i tid, ett par - tre minuter efter tidtabell möjligtvis och du bor ju faktiskt i den kungliga hufvudstaden, men du klagar inte, skulle aldrig komma på att klaga. Din vinterkappa skulle kunna värma lite bättre med tanke på vad den kostade visserligen. Det skulle vara det möjligtvis.
Kommentarer
Trackback
