ordhyss

Inatt kom jag hem med ett växande leende på läpparna och kände mig så löjligt underbart glad. Vår kväll blev inte som vi hade planerat från första början, men istället blev den så himla fin. Och jag fick komma hem till mitt kök som var tyst på det sättet det bara kan vara när tre stycken i huset sover på en annan våning och bara man själv är vaken, så tyst var det när jag satt i mitt fina kök och åt rostad ostmacka, tänkte liet på indien och vietnam och skrev på ett stort kuvert som hade anlänt. Jag gillar att gå och lägga mig med den där varma, glada känslan i kroppen. Att vakna för att solen skiner in i rummet och inse att känslan finns kvar där.

Samtidigt kom jag att tänka på hur många bra saker det finns som gör mig glad. Kaffe såklart, svart-vita sextiotalsfilmer,röd-grön-gul-brun akvarellfärg, kylskåpspoesi, de andra filmerna också förresten, fina människor med många skratt och många mörka samtal som också får finnas där, självinsikt, alla böckerna, poesin, orden!, den gamla the ark musiken och minnena av att vara på sin första konsert en sommarnatt i skåne när det just har slutat regna och sjunga med i calleth you cometh i, bra sms, snälla människor - jag sa det visst men det är det alla viktigaste ju, och ameliemusiken. Den är snäll.

Nu har jag just läst "Vem ska trösta Knyttet?" som jag lyckligtvis inhandlade på bokrean. Att bygga en egen boksamling står också på min fina glädjelista. Och snart, alldeles snart, ska jag bege mig in mot staden och träffa mitt ständiga glädjeämne.