ordhyss

Ensamdag. Dag att tänka. Mjuk huvudkudde och mjuk säng och elva timmars sömn.
Frukost som aldrig riktigt tar slut.
Spanar ut genom fönstret, solen står rätt lågt nu. Ska ge mig ut i frisk luft och klar utsikt för att springa snart. Stämma träff med solen innan det är mörkt igen. Såg just klassisarna vandra iväg till sporthallen. Ibland är det skönt att inte följa med, att prata med sig själv några timmar och inte anpassa sin andning efter någon annan. Kanske är idag en sådan dag, en liten stund till tänker jag låta den vara det.
Tidnigsläsande och Amnesty och Rädda Barnen och hemlösheten som känns som ett avgrundsjupt hål (vilket det inte är) och som får det att knyta sig i magen på mig. Det börjar bli kallt ute nu. Vad gör man då?

Det har varit en fin vecka. Åka hemifrån för att komma hem igen.
Gotland.
Långa skrivuppgifter, många ord. Lite nattsömn, många leenden.
Nya gardiner och ny matta och nya kastanjer.

Tid för att andas. Tid för att tänka.