ordhyss

Nu är jag tillbaka i det vita hemmahuset igen. Det är snö och vackert och jag går inte utanför dörren för att den där hopplösa febern och blixthuvudvärken har bestämt sig för att finnas kvar varje gång jag öppnar ögonen på morgonen.
Men jag har bryggt kaffe och njutit av det puttrande ljudet och läst tidningen i kökssoffan precis som det ska vara (fast med filt, raggsockor och höjda axlar eftersom huset är iskallt till och med för dem utan feber).
Och jag tänker att det är ensamt att vara sjuk på egen hand utan någon som tittar in och ler lite då och då och det är deppigt att vara sjuk när man vill träffa fina vänner och kusiner.

Imorse tittade jag efter i tidningen hur vädret på Gotland skulle vara de närmaste dagarna. Hur det  skulle vara i Stockholm tittade jag aldrig på.

(Inatt drömde jag att jag gick bland äppelträd i Kivik, för några dagar sedan att jag promenerade omkring i Ystad. Hur hamnade jag där? Dessutom höll vi på att iscensätta att någon som kan ha förställt Snape högg huvudet av Dumbledore mitt bland Kiviksträden. Det var längesen jag mindes så tydligt vad jag drömde, och nu - det här. )