poesiafton

Idag har vi skrivit repliker till Sonja Åkesson, rört oss in i skrivardimman.
Idag har skolan för första gången bjudit på svenska äpplen, vilket gjorde mig glad (och större möjlighet att poängtera sin miljöprofil).
Idag har jag förlorat biljard, men inte blivit totalt överkörd som vanligtvis är fallet.
Idag har jag tagit en promenad i kall vind och stor sol.
Idag har vi haft "laid back poesikväll" på vinden.
Idag har vi haft uppladdning inför diktuppläsningen med skrika alla dikter i kör samt göra raketen inne på mitt rum.
Idag har vi ägnat tjugoåttaminuter åt att bygga en spontandikt på samma vind genom att läsa en mening var i en cirkel utan slut.
Idag har jag skrattat, skrattat och skrattet - utan att mitt skratt tog slut.
Idag tycker jag det passar sig för att ta fram en av dikterna som fick lite av utrymmet under den nyss avslutade poesiaftonen. Och ja, en sak till, tänk hur mycket ett röstläge kan förändra en menings innebörd.
Hej så länge!

 

 

 

jag försöker dingla med benen

det funkar rätt dåligt

i själva verket visar det sig att

till och med jag

är för lång

 

jag stryker fingrarna

längs linjer i

mörka händer

 

hoppas förstå varje

historia

når inte

ända fram

 

det är en reva och

ett tomrum mellan

sida etthundrafemtiosex och etthundrafemtionio

jag undrar

vad som stod där

 

om natten är varje

skavanker

ett stort öppet sår

 

jag värjer mig för

varje tanke på

filosofi


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0