ordhyss

Stockholmsstormarna,
det dånar i rutorna men
jag tycker att de har lagt sig
Det klapprar välbekant under fötterna
när jag rör mig över asfalten
igen

Det är inte längre som första turen hem från Fårösund
när neonskyltarna fick mig att blinka
och hemmadofterna mig att le i förvirrad
fascination

Och det är med en blandning
av stampande fötter och trivsamt
välbehag
som jag svänger runt husknutarna utan att tänka och
nickar åt bekanta ansikten vid varje fasad

Och jag skräms och njuter och förfäras och fascineras och
blir alldeles lycklig
av insikten att blicken är suddig och konturerna vaga
när jag går omkring här och är
halv
Jag som skulle njuta av de där välbekanta golven, dofterna, rösterna
jag försöker men
det är svårt när jag till hälften är i ett rött trähus
i en liten ort
omgärdad av skog
med en charmerande hund
och mängder av äppelträd
i ett landskap
för många mil härifrån

Om två dygn hoppas jag att min blick har klarnat igen
för någonstans märker jag
att det doftar så fantastiskt gott