där vattnet inte smakar kalk
Har skivat upp mammas surdegbröd efter att ha varit ute och promenerat med min fina vän i de där kvarteren som jag gått i tusen och åter tusen gånger. Där stegen känns hemma och armen bredvid självklar att kroka tag i. Solen skiner och snön smälter långsamt (inbillar jag mig).
Syskonord i natten.
Drömmar om vacker.
Jag är här nu.
Hej till hemma
och hej så länge
till andra hemma.
Kommentarer
Trackback
