ordhyss

Datasalen igen med tangentbordssmatter i bakgrunden och leenden i ögonvrån.
Tillbaka på ön. Ön som kommit att bli hemma och som jag gissar att jag kommer sentimentalprata om som pensionär.
Ön som har ett hav mellan mig och de vackra i det andra hemma. Det går inte att vara på två ställen samtidigt och det gör ont. Att vara på två ställen samtidigt skulle antagligen göra ännu ondare, tänker jag och kanske gör det saken lite, lite lättare.

Tangetnbordssmatter, konstig luft och svårdefinierbart fläktsurr. Isiga gator med oplogade snörännor en bit bort. Vänskapspromenad och samtal som är svåra att sluta (det känns skönt att veta att nu är jag här ett tag, jag måste inte sluta, ännu ett tag kan samtalen få fortästta utan punkt).
Och tända ljus middag med stolar bredvid, inte mittemot. Morgonradio och fika klockan tio, lunch kvart i tolv.
Den första snödroppen har setts på Gotland enligt Aftonbladet, och eftersom det är Aftonbladet som säger det kan man väldigt passande få välja efter eget behag om man har lust att tro på det eller inte.
Och sen, de där hemma. Hemma som är borta men som är så väldigt hemma. Avståndet som skriker i magen men väsnkapen som överstiger varje magskrik och påpekar att lyckan är större än så. I slutändan är den faktiskt mycket större än så.

Nya vantar, nya ord och ett nytt lugn. Saknad och närvaro. Borta och hemma, men allra mest hemma.
Det är tisdag i januari.