himmelsblå

Kanske att det här är en ny tradition; att kompensera de långa tomrummen mellan inläggen med att skriva två åt gången.
Ensam i ett rum mitt på dagen med ett dunkande huvud som enda sällskap kanske det kan vara okej i alla fall. Se på bilder och drömma sig bort till nyss och vara glad för nu och tänka att detta kommer snart hit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0