allt det där

Verkligheten
passerar långsamt revy

Gör pauser
och ler uppmuntrande

Skakar på huvudet
och skrattar skrockande

Verkligheten
byter tempus
blir till dåtid

Släpper fram
en ny
verklighet

att sammanfatta ett år under tio dagar

Efterlyses
ett recept för att mota bort sentimentaliteten,
för att runda av ett år som innefattat ett eget sorts liv,
för att lyckas få tjugo kvadrat att glänsa samtidigt
som varje vänskapshand ska tryckas extra hårt samtidigt
som ord ska passa på att skrivas samtidigt
som allt ska få kännas som vardag in i det sista.


Hemma nu
Borta snart



att ta till vara på fascinationen, skratten, finna orden
våga leva
nu och sen

jag tror jag längtade efter orden; även när jag höll dem i min hand

sådär när orden faller ostrukturerat från fingrarna (från det där som är där inne och som kanske allra mest är en själv)
lite som löv som dalar från trädet
då när det är höst
och färger målar världen
egentligen spelar det ingen roll var de landar
i slutändan blir de ändå sammanförda, blir till en
lövhög
och det är i den sitter jag nu

RSS 2.0