ordhyss

Jag bokstaverar mig fram mellan veckodagarna, tappar
räkningen och märker att en torsdag kan vara lika mycket måndag
som måndagen själv
Det där med sysselsättning, börjar kännas som ett ganska förvirrat
begrepp
och plötsligt
griper saknaden efter det där vita huset tag i mig.
Huset där jag draperar mig i varma tröjor och där frukostsamtalen
letar sig upp genom taket, in i min sömn
Plötsligt
längtar jag efter vägarna som jag känner utan och innan, ryggarna som är
svårplacerade men bekanta
Det där som står
kvar

Och så efter föräldrarsamtalen i kökssoffan, en grillad Fräsching på Vurma, Babel i vardagsrummet, familjeköken, den fula munktröjan med målarfärg som blev
kvar

Så sitter jag här. Just där jag vill vara, och längtar bort. Bara för en liten, liten stund.



(längtan. om man räknar veckorna utifrån sina tvättider går de väldigt fort)