ordhyss

Förra veckan var en sådan där varm i magen vecka. Att på riktigt börja fundera över om man förvandlats till ett leende som smälter ihop till en pöl. En sådan man längtar efter att hoppa i med blåa gummistövlar som man inte har. En sådan som det skvätter lycka från när foten möter ytan, och i de stunderna vill man absolut bli nedskvätt.

Det var en sådan där vecka som viskade i mitt öra om ballonger, champagnekorkar och överraskade skratt. Som framförallt bokstaverade sig till vänskap, värme, vara, utan att staka sig på mitten.

Och här är istället en vecka med ett mystiskt lugn över sig - och ja, det är ett trivsamt sådant. Imorgon plockar jag ned varm tröja, jacka som tål vind och den där nya Johanna Nilsson boken (som jag inte visste fanns men som  M & P kom med) i min ryggäsck och burrar in mig i huset där rosorna just har vissnat men där färgerna från dem dröjer sig kvar. Tillsammans med de som formulerar ord som får håret på mina armar att rysa, med de som det är sådär hopplöst lätt att sakna en onsdag i Malmö när avståndet till Stockholm fortsätter att vara precis lika långt som igår. Och dagen innan det.

De finaste stunderna fastnar sällan någonannanstans än i minnet. Men antydningarna, de låter jag leta sig fram även här.