ordhyss

- så måste jag ju skriva, nu, igen, med tolvtimmarsmellanrum eller tolv dagar, sällan mellanting

Lite som att jag inte kan låta bli att titta ut genom köksfönstret och le för att jag vet att jag har åttiofem sidor kvar i boken som om ett par timmar ska vara färdigläst och att ryggsäcken ska packas, disken som vanligt diskas, och här sitter jag,
hälsar först artigt och sedan, efter en stund, lite vresigt (men ändå kärleksfullt, jag insisterar) på Word igen.
Jag har inte glömt bort dig gamle vän och
nej
jag tänker inte komma med någon ursäkt till dig heller för sådana
lägger sig mest som sträva, avklippta klädlappar längs ryggraden
och det är inte där
jag vill ha dig
gamlekärevän