ordhyss

Det regnade när vi gick hemifrån. Han med knallgul regnjacka och sömnen i ögonen, jag med prickigt paraply och ledighetsleende.
Någonstans medan brunchen åt och orden hoppade och grannborden bytte gäster, igen, slutade det regna. Och jag var på ett sådant där humör då man med ojämna mellanrum upprepar "Åh, så vackert det är här och det är så härligt med våren när allt blir ljust och lummigt". Just när man passerar ett byggområde, för de där lergroparna och asfaltshålen försvann på något sätt bredvid magnohlian.
Solen kom och vi mötte en snäll bibliotikarie och nya böcker, bläddrade bland mönstrade tyger och log oss fram genom stad och folk och grönsaksstånd och solblåst.
Solen kom och vi drack öl på Folk & Rock och
solen fanns kvar när vi försvann in på Skånes Dansteater och till och med
när vi tog bussen hem mot Ella Fitzgerald, knäckebröd-med-keso-avokado-tomat, tidningar, ljus och naturgodis, fanns solen kvar, en liten stund och nu när det är
alldeles mörkt ute har jag fortfarande inte sagt det som egentligen betyder allra mest eftersom jag tänker mig att det finns där, så tydligt, ändå.