regnet faller bara när jag inte ser

Det är tyst.
Datorns surr. En fågel som kvittrar. Annars
är det tyst och jag undrar var den där stillheten kom ifrån, om den försöker säga någonting, om
jag kommer lyssna, om det är de skarpa färgerna eller
den långa utandningen, som först skaver bort min hud.



Strumporna har gått sönder, de också.
Jag drar av mig dem och går barfota över golvet,
som för att inte väcka
träplankorna

Kommentarer
Postat av: Linus

:(

2012-06-12 @ 23:37:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0