ordhyss

Jag tittar efter solen som berättade om drömmar igår.
Mannen på cykeln gömmer huvudet i huvan, jackorna är tjockare än dagarna innan den här.
Och jag letar fram Sydsvenskan (Snällposten, snälla säg någonting snällt till mig), men de visar mig ett moln, gråare än det där utanför.

Ruskar på mig.
Trycker bort huvudvärken genom att trycka panna mot hans axel.
Den försvinner, nästan och egentligen
är livet rätt så fantastiskt.
Då när sidorna ändå är för många för att hinna läsas och finns, om än trögflytande, i ett dunkelt gymnasieminne någonstans - så finns det ju inte så mycket att stressa över. Bara ganska många olika platser att befinna sig på.
Och det går väl an, (för att citera det sena artonhundratalets litteratur), när jag vet att kvällarna går att fylla med tända ljus och varma blickar, när i övermorgon är den dag jag har väntat på sedan jag grät mig fördärvad på Gotlands udde första juni, och så allt det där spännande som finns i staden här&nu.

Jag tittar på cyklisterna, letar sinnesstämningar i kraftfulla tramptag och susande cykelhjul, i blickar som letar sig över till andra sidan trottoaren och halsdukar att gömma sig bakom.
En förmiddag i Skåne och jag trycker på paus innan jag springer vidare (till ett mellanstadieklassrum och barnkonventionenövningar den här gången).