ordhyss

Jag formulerar många ord och långa ord och ord som förvånar mig.
Har gått årets första promenad i snön eftersom pappa har hunnit säga nej, hon ska inte gå ut, innan jag har hunnit svara när systern frågat förut. Nehejnej, han har förstått rätt och jag undrar faktiskt hur länge man kan ha ont i huvudet.
Årets första julklapp är köpt och jag undrar just hur det gick till.
Och eftersom jag ändå bara undrar så undrar jag hur man kan sakna så mycket så snabbt.
Igår var fyllt av massa leenden, massa kramar, massa frågor som jag svarade lite sådär halvdant på. Lussekattsbak och pepparkaksbak som jag rymde ifrån för att sitta och fånle i en dator mot piff och puff och fjong.
Sög i mig kloka ord och vackra scener från döda poeter för kanske tjugoende gången.
Götgatan snart och vänskap och kaffe och så gotlanstankar-londontankar-malmötankar-nyårstankar-frankriketankar och sommarorden mitt i allt.

Nu är jag tillbaka i det vita hemmahuset igen. Det är snö och vackert och jag går inte utanför dörren för att den där hopplösa febern och blixthuvudvärken har bestämt sig för att finnas kvar varje gång jag öppnar ögonen på morgonen.
Men jag har bryggt kaffe och njutit av det puttrande ljudet och läst tidningen i kökssoffan precis som det ska vara (fast med filt, raggsockor och höjda axlar eftersom huset är iskallt till och med för dem utan feber).
Och jag tänker att det är ensamt att vara sjuk på egen hand utan någon som tittar in och ler lite då och då och det är deppigt att vara sjuk när man vill träffa fina vänner och kusiner.

Imorse tittade jag efter i tidningen hur vädret på Gotland skulle vara de närmaste dagarna. Hur det  skulle vara i Stockholm tittade jag aldrig på.

(Inatt drömde jag att jag gick bland äppelträd i Kivik, för några dagar sedan att jag promenerade omkring i Ystad. Hur hamnade jag där? Dessutom höll vi på att iscensätta att någon som kan ha förställt Snape högg huvudet av Dumbledore mitt bland Kiviksträden. Det var längesen jag mindes så tydligt vad jag drömde, och nu - det här. )

Jag bläddrade mig fram i min skrivbok och fann ordet lyckolian.


det kändes så himla rätt när jag läste det på något sätt.


Bästa vännen prat.
Fårösundspromenader i grått november med långa samtal som aldrig vill ta slut (jag vill inte att de ska ta slut)
Skrivaraffischerande
Letar ord, läser ord, hade hoppats på fler ord
Lyssnar på Angus & Julia Stone som Sara tipsade om och som blir ännu bättre än de redan är bara för det.
Systersamtal och Hannasamtal och stockholmshelg - med - gänget - igen -planerande.
Och så rövarsången och Mattisrövare och massa skratt.
Stearinljus
How I met your mother (sakta men säkert)
Och att vakna med ett leende på läpparna
Att tänka att om några dagar står jag och bakar lussekatter med världens finaste familj, om en månad träffar jag bästaste och här är det så fint att jag ju inte alls vill härifrån på samma gång.
Hej och hå och inte klaga för jag är glad och det är faktiskt inte mörkt ute klockan tre. Inte riktigt än.

Ensamdag. Dag att tänka. Mjuk huvudkudde och mjuk säng och elva timmars sömn.
Frukost som aldrig riktigt tar slut.
Spanar ut genom fönstret, solen står rätt lågt nu. Ska ge mig ut i frisk luft och klar utsikt för att springa snart. Stämma träff med solen innan det är mörkt igen. Såg just klassisarna vandra iväg till sporthallen. Ibland är det skönt att inte följa med, att prata med sig själv några timmar och inte anpassa sin andning efter någon annan. Kanske är idag en sådan dag, en liten stund till tänker jag låta den vara det.
Tidnigsläsande och Amnesty och Rädda Barnen och hemlösheten som känns som ett avgrundsjupt hål (vilket det inte är) och som får det att knyta sig i magen på mig. Det börjar bli kallt ute nu. Vad gör man då?

Det har varit en fin vecka. Åka hemifrån för att komma hem igen.
Gotland.
Långa skrivuppgifter, många ord. Lite nattsömn, många leenden.
Nya gardiner och ny matta och nya kastanjer.

Tid för att andas. Tid för att tänka.